Varje år satsar SVT och SFI (Svenska Filminstutet, inte Svenska för Invandrare) på ett antal novellfilmer som får premiär i Göteborgs Filmfestival och visas sedan även i SVT under sommaren. Novellfilm är ett ganska svenskt format, filmer runt 28 minuter, där tanken är att de ska “skapa en brygga mellan kortfilmen och långfilmen”.

Visst är det intressant att se resultaten, inte bara på grund av dess format, men det är ofta ett litet tecken mot vart filmsverige är på väg. Det är trots allt oftast nya regissörer och filmskapare inblandade, som i framtiden ska ta över i filmbranchen. Därför kan det samtidigt vara en liten besvikelse ifall man få se för många svaga novellfilmer, vilket händer, men som tur är kan jag efter ett novellfilmsmaraton där alla filmer visades säga att så är inte fallet i år. Som juryn själva sa så ”fanns det inga filmer som fick  oss att vilja dö eller hoppa från fönstret”.

Ja, juryn, som beslutar vilken av dessa novellfilmer ska få priset på 200 000 kronor. Läs nedan om vilken det blev, samt korta tankar kring alla filmer i 2010 års satsning.

Vinnaren: Höstmannen
Regisserad utav Jonas Selberg Augustsén vann Höstmannen juryns pris på 200 000 kronor, och det välförtjänat. Också min personliga favorit, handlar den om två sympatiska skurkar (bilden ovan) som stöter på otur efter otur. Språket som pratas är en blandning mellan svenska och finska, kallad meänkieli. Man ser tydlig inspiration från bland annat Kaurismäki och vibbar av Roy Andersson, utan att det blir en kopia av någon.

Hedersomnämnande: Yoghurt
Ett hederspris delas också ut av juryn, och det blev Yoghurt utav Sanna Lenken. Om ni tror att den handlar om yoghurt har ni alldeles rätt, och just därför är det imponerande hur mycket djupare den når känslomässigt. Det är inte lätt att skapa en film som utspelar sig uteslutande i ett enda rum, med 7 skådespelare, och få det intressant utan att det blir alldeles klychigt. Vältänkta karaktärer, om ändå ganska stereotypiska, med en utomstående prestation utav Jan Coster.

Publikens pris: I rymden finns inga känslor
Helt klart den roligaste utav alla, I rymden finns inga känslor av Andreas Öhman vann publikens omröstning om man kan förstå varför. Den är väldigt charmig och använder sig av komiska situationer trots det underliggande allvaret i Aspergrens syndrom. Stellan Skarsgård kan vara stolt över sin son Bill som här tar an huvudrollen som Simon, som gillar rymden, siffror, cirklar, scheman… Kanske inte ett mästerverk rent filmiskt, men når långt in i hjärtat.

Kaffe i Gdansk
Per-Anders Ring berättar en historia i 60-talets Polen. Den svenske sjömannen Nocke vaknar intill en äldre tjej, som under de inledande scenerna är helt naken, och måste nu skynda sig till båten som går snart. Detta inleder en sorts äventyr som påminner lite om en “road-movie”. Skådespelarinsatserna är inte de bästa, och historien saknar bitvis intresse, men filmen räddas utav de fantastiska bilderna som fotografen Harry Tuvanen lyckas fånga.

Meteoren
En novellfilm som handlar om det övernaturliga är inte så vanligt, så man kan tycka att Meteoren utav Daniel Wallentin är något uppfriskande. Med sci-fi element handlar filmen om Vera med otroligt dåligt självförtroende, men som lyckas ändra på det när en meteor hamnar i hennes trädgård. Det är en kärlekskomedi som påminner mycket om Hollywood i sin handling och speciellt slut. Tyvärr ser man att tiden inte riktigt räckte till eftersom karaktärerna förblir ganska ytliga.

Att bli med barn
Som en skildring om hur det är att bli styvmamma, lyckades Att bli med barn hålla humöret och intresset uppe under hela tiden. Huvudskådisen Lisa Henni debuterar här och, för att enligt producenten blivit upplockad från ett kafé, visar hon talang och goda tecken för en framtid i branschen.

Good Girl
En lite vilsen berättelse om Klara som jobbar över en fredagskväll, när hon blir attackerad av en inbrottstjuv. Den börjar som lättsam drama, fortsätter som thriller, och slutar som mörk komedi. Den är säkert uppbyggd på det sättet med flit, men hur pass det funkar är lite osäkert. Däremot kan ingen säga att regissören inte arbetat hårt, som även skrivit manus, spelar huvudrollen, och klippt filmen. Trots att den lyckas bygga upp en kall och instängd känsla i första hälften, faller den mot slutet på sitt oändliga tjat om meningen med livet.

Fired
Helt klart den svagaste av årets novellfilmer, kan Fired antingen ses som ett försök på en ok idé, eller som ett skämt. Det kändes som att varken skådespelarna eller folket bakom kameran försökte tillräckligt hårt, med resultat en meningslös berättelse om en sorgsen 60-årig eldsprutare.

Detta var alla 8 novellfilmer i 2010 års satsning. Kom tillbaka och håll dig uppdaterad om när dessa filmer kommer sändas i SVT. Om du lyckats fånga någon av dessa, skriv nedan vad du tyckte.