Jag saknar dig är historien om enäggstvillingarna Cilla och Tina, och hur den ena hanterar sorgen och skuldkänslorna när den andre dör. Det är en verklighetsbaserad berättelse som grundar sig på Peter Pohls Augustprisbelönade ungdomsbok. Jag fick lite tid med regissören Anders Grönros för att diskutera filmen under Göteborgs Filmfestival 2011.

Du har inte gjort film på ett bra tag nu…
Ja, långfilm ja. Det beror på olika saker, på att jag valde att ta igen mig ett tag efter Glasblåsarens barn och gjorde ingenting en period. Det var väldigt mycket resande efter den filmen, massor av visningar runtom i Sverige och festivaler och sånt där. Sedan har jag jobbat med radio en hel del, för jag har ett förflutet i radiovärlden, jag var barnskådis på radion från 6 år till ungefär 15 år, så mycket av min dialogskola fick jag nog därifrån.

När började du arbeta med Jag saknar dig?
Jag började driva projektet från 2003. Branschen fungerar inte på det sättet att du kommer med ett bra manus och då får du pengar eller att du kommer med ett dåligt manus och får inte pengar, utan man vet inte alls. När det gäller beslutsfattare i filmbranschen så är det väl så att du kan gå in genom en dörr med ett manus och få ett nej utan att man begriper varför och genom nästa dörr få ett ja med samma manus. Det blev så, att det tog väldigt lång tid innan jag kom till rätt dörr, kan man säga. Det är alltså finansieringsprocessen som tog tid.

Något som känns gemensamt i alla dina filmer är att du väljer filmatisera romaner. Är det något avsiktligt?
Nej, det är inget val på så sätt. Du letar rätt historia att berätta, antingen skriver du den själv och har den i skallen eller så hittar du den i romanform eller annat sätt. Du söker något som du verkligen vill berätta.

Varför blev det just den här boken?
I det här fallet var det inte jag som letade efter den utan den kom till mig. Det var författaren [Peter Pohl] som ringde efter att ha vunnit Augustpriset och undrade om jag hade hört talas om boken. Den baseras ju på en flickas dagbok, och det var den flickan själv som sa till Peter att det endast fick vara en som fick filmatisera den, vilket råkade vara jag. Men då gjorde jag ingenting med den på 10 år faktiskt, alltså jag läste den naturligtvis, men jag höll på med Maria Gripe och lite annat så det blev först 2003 som jag tog tag i den på allvar. Min 17-åriga dotter läste boken 17 gånger så jag förstod att det var något speciellt med den.

Författaren av boken, Peter Pohl, ska ha sagt att han var mycket tveksam om han skulle skriva den här berättelsen, ”rädd att kanske bli indragen i något han inte kunde bemästra”. Hur kände du inför filmatiseringen med tanke på ämnet?
Nja, vi säger att min bror hade dött och jag skrivit en dagbok om det. Om jag sedan hade önskat att endast du fick göra film på den skulle du säkert känna att du vill ta hand om den. Man känner någon slags extra ansvar att hantera den på bästa sätt möjligt och inte göra dem besvikna. Bevara det hon [flickan] har formulerat, bevara essensen i det och inte göra den enbart till min egen historia.

Kände du att det var en tuff uppgift att lyckas täcka hela romanen i en normallång film?
Ja det är ju ingen i filmhistorien som lyckats med det. Skulle du filma boken skulle den bli tio timmar.

Du arbetar med tvillingar i den här filmen, Erika och Hanna, hur fick du tag i dem och blev du själv förvirrad över vem som var vem?
(Skrattar). Nae, det hände kanske bara en gång i början. Det är en så svår casting, att få tag på enäggstvillingar, för det finns ett åldersspann att tänka på också. Vi fick söka från Ystad upp till Kiruna efter alla enäggstvillingar som finns och gick att få tag på. Ringa till skolor och fråga, osv. Jag mötte jättemånga tvillingar och lärde mig att de inte alltid är så lika. De här två [Erika och Hanna Midfjäll] hade en liten skillnad så det var inte väldigt svårt att urskilja just dem.

Det fanns aldrig i planeringen att använda sig av en tjej och skapa tvillingar digitalt?
Jo, framförallt kom det förslaget fram av dem som var rädda för att vi inte skulle hitta riktiga tvillingar. Så den diskussionen fanns, men det är en så pass enorm roll att du aldrig skulle komma åt samma närvaro. Vi förstod förr eller senare att det inte går att göra den här filmen utan att ha ett tvillingpar för att det handlar om en relation som ingen annan kan begripa eller relatera till.

Berätta lite om campingdelen i filmen.
Det är det alla ungdomar tycker bäst om. De älskar just den biten och den är också helt nödvändig för att få en balans i det som sker med henne [huvudkaraktären]. Annars blir historien helt kolsvart, vilket den inte är.

Bandet i filmen, Ailucrash, är en väldigt viktig ingrediens som ni lyckades bra med, berätta hur den processen gick till.
Det var också en lång process, jag fick lyssna mig igenom otroligt mycket av den unga musiken så att säga. Från den mjuka singer/songwritern till hårdmetallen och allt däremellan. Jag började fatta att rocken fått ”revival” på 2000-talet och jag måste samtidigt koppla det till något jag tycker om, så det var ett enormt lyssnande.

Jag träffade frontfigurer i grupperna jag valde ut, allt från okända till kända, såna som många säkert skulle känna igen och fått pris som årets grupp osv. Till slut fastnade jag för den här killen som jag provfilmade och det visade sig att han väldigt snabbt kunde ta regi och förstå vad det här handlade om.

Boken kategoriseras som ungdoms/barnbok, vad tror du målgruppen för filmen är?
Det är inte en barnfilm, det är definitivt inte en barnfilm. Alltså det är allt utom en barnfilm. Den är inte för barn, det kan vi glömma. Däremot finns det ingen gräns uppåt, så klart. Det är massor av människor av alla åldrar som blir djupt berörda, de gråter och blir gripna. De unga tar ofta till sig delen fram till dödsfallet mest, medan de vuxna kanske drar igång efteråt. Men från 12 år bör väl funka bra att se den.

Nu har du gjort en ny film som tagit på krafterna igen, tänker du vänta med nästa i ytterligare 10 år?
Nej. Jag har inget nytt på gång så där direkt men jag förväntar mig att nästa projekt ska dra igång lite snabbare den här gången.

/AP

Jag saknar dig visades i Göteborgs Filmfestival och har svensk premiär i September 2011.