Avalon är kanske den mest uppmärksammade filmen i Göteborgs Filmfestival 2012, inte minst som årets invigningsfilm och med fullbokade salonger. Har man sett den är det kanske svårt att tänka sig en 32-årig regissör bakom denna gubbdrama med thrillerinslag. Men visst är det så, Axel Petersén debuterar stort och vi fick chansen att prata med honom om filmen, processen dit, och kommande projekt.

Man märker din bakgrund inom konst med Avalon, som är ganska artistisk. Vad var det du ville förmedla när du bestämde dig för att skriva den?
Ambitionen var att skriva ett rättframt thrillerdrama. Sen är jag kanske inte kapabel till att göra ett hundraprocentigt thrillerdrama och då blir det ju nånting annat. Om jag skulle få för mig att göra en Michael Mann film så skulle det ändå inte bli en Michael Mann film.

Filmen följer dessa 60-65 åringarna som inte vill växa upp, hur kom det sig att du valde den typen av karaktärer som du själv kanske inte direkt relaterar till?
Det är min föräldrageneration, som jag är intresserad av. Jag är uppvuxen med dem. Bara för att jag är ung bör jag göra en film om… streetdance? (skrattar)

I huvudrollen ser vi Johannes Brost, som gör en otrolig prestation och kanske en av hans karriärs bästa. Var det någon som du ville ha från början?
Ja, han har funnits med redan innan jag ens tänkte att han ska spela en roll. Hans person, han och några till som jag inte ska nämna vid namn var på något sätt inspirerande under själva bygget av karaktärerna. Deras jargong…

Hur kom du i kontakt med honom?
Jag fick hans nummer av en kompis till en kompis, ringde honom och sa ”kom på en kopp kaffe” innan jag ens hade gjort nånting, helt förutsättningslöst. Sedan skrev jag bara lite på manuset och gjorde en förstudio med honom och ett par till för att se hur det skulle funka. Också för att kunna skriva dialog för just dem. Hela manuset är skrivet efter denna förstudio, dialogen är skriven i deras språk.

Inslaget som står ut mest är tveklöst dansscenen med Johannes Brost, ensam bland reflektioner av discokulor, kände du på dig att det skulle bli så pass centralt för filmen?
Ja det visste jag. Att mycket på något sätt skulle landa där, mycket som var outtalat. Det blev en rening eller uppgörelse med han själv.

Avalon både utspelar sig och är inspelad i Båstad, varför?
Jag är delvis uppvuxen där, min mamma bor där, jag har gått i skolan där. Sen har jag jobbat på alla de där nattklubbarna, kanske från 8 års ålder som diskpojke. Så jag har min relation till Båstad, men även Johannes [Brost] har det. Han har varit där jättemycket och också jobbat som diskare. Vi hade mycket gemensamt på det viset.

Du fick kritikerpriset för bästa debutfilm i Toronto filmfestival, den har en chans att vinna den nordiska tävlingen här i GIFF och nu är den även uttagen till Berlins filmfestival. Hur känner du för den uppmärksamheten?
Det är jätteroligt.

Var det något du hade förväntat dig?
Förväntningarna jag hade var att det skulle bli en film som kan stå på sina egna två ben, och det tror jag den lyckats med.

Jag har en känsla av att allt gick väldigt snabbt för dig dessutom, från manus till premiär.
Distributionsavtalet var ju fixat innan vi ens började spela in. Men visst gick det fort, från dess att manuset var färdigt gick det riktigt fort. Där var jag faktiskt förvånad, att det gick så lätt. Nu var ju manuset ganska väl genomarbetat när vi sökte stöd samt att vi hade förstudion som visade lite på estetiken om man nu inte kunde läsa den mellan raderna i manuset. Det är många som kommer och frågar hur jag liksom lyckades gå från mina skitiga kortfilmer till det här, men det gick.

På tal om kortfilmer har du gjort din dos såna också…
Ja, en av dem visas faktiskt här, samtidigt som Avalon. [The Tracks of My Tears 2] baseras på en videokonstellation som jag gjorde i början av 2010, men den saknade en mitten och ett slut för att bli en riktig kortfilm så jag gick och spelade in dem senare. Den visades även i Venedig i september (2011), så den har fått bra uppmärksamhet också.

Nu har du fått din första film överstökad med fantastisk respons, vad kommer härnäst?
Jag har varit borta och skrivit på en kommande grej.

Hur var du ”borta”?
Nä men jag har varit i Egypten för jag skriver på plats, filmen kommer spelas in där och i Los Angeles. Jag var i LA hela januari och kommer åka tillbaka efter festivalen här. Att skriva på plats är viktigt för mig, det är ett sätt att göra research parallellt.

Så vi kanske får se en ny film om nåt år?
Ja, förhoppningsvis spelar vi in nu i hösten så nån gång 2013 bör den vara helt klar.

Avalon visas i Göteborgs Filmfestival och har premiär över hela landet den 24 februari 2012.