RECENSION. Det är någon i pr-avdelningen som inte gillar Jonathan Levine. Liksom hans tidigare film (The Wackness) har även 50/50 behövt smyga sig in i folks medvetande, mycket tack vare smickrande yttringar av såväl publik som kritiker.

Adam är 27 år och får, trots sitt hälsosamma liv, en allvarlig cancerdiagnos. För att hantera sin nya situation har han den bästa och inte helt smidiga polaren Kyle, sin chockade mamma, flickvännen Rachael och den nyutexaminerade terapeuten Katie som tar sig an Adam som sin tredje patient – någonsin.

Den som tänkte på att para ihop Joseph Gordon-Levitt med Seth Rogen, två motsatta poler, åstadkom något av ett genidrag. Inte sedan Superbad har en vänskap känts lika äkta och det är däri filmens styrka ligger.

Tårdrypande historier om personer som diagnoseras med cancer finns det gott om och det är svårt att inte finna samtliga gripande, men 50/50 väljer en annorlunda utväg. Trots att sjukdomen är central, är det egentligen andra hinder Gordon-Levitt försöker överkomma, av mer invändig karaktär. Vare sig det är hans självförtroende, hans flickväns svek eller hans enda väns begränsade förmåga att verkligen förstå honom.

Tack vare att Jonathan Levine väljer att hålla ett simpelt och okonstlat utförande tar vi del av fantastiska prestationer i denna lilla film som förhoppningsvis fler kommer ta del av.