GIFF 2012. A Better Life (originaltitel Une vie meilleure, inte att förväxlas med den aktuella versionen av Chris Weitz) är en gripande historia om kampen för ett bättre liv i en trasig ekonomi. Det är en intressant betraktelse av samtiden när Europa knäar under tunga låneskulder, genom en fin berättelse om kärlek.

Yann jagar sin dröm om att få jobba som kock på en bra restaurang när han en dag träffar Nadia och inleder en relation. Men när Yann bokstavligen snubblar över ett renoveringsobjekt i skogen, trasslar han och Nadia in sig i en lånefälla för att ha råd att förvandla det övergivna huset till en drömrestaurang. Det är början till relationens fall och när skulderna snabbt växer över deras huvud, reser Nadia till Kanada för att försöka skaffa ett bättre liv. Hon lämnar sin nioårige son Slimane i Yanns vård med löfte om att skicka en flygbiljett så snart hon kommit på plats. Men biljetten dröjer.

Cédric Kahn (regi) berättar här inte bara om trasiga drömmar och en ständig kamp för ett vettigt liv i en skenande ekonomi. Det är även en vacker skildring av Yanns allt starkare relation till sonen och kampen för sin tillvaro. En kamp som skildras utan förskönande drag. Det är hårda ord och tuffa tag när jakten efter restaurangdrömmarna sakta omvandlas till jakten efter mat på bordet. Yann är långt ifrån den perfekta fadersgestalten, men bakom den bryska fasaden finns en ömhet som är rörande att se.

Guillaume Canet (som är jobbigt lik Patrick Dempsey) gör en fin gestaltning av Yann och balanserar skickligt mellan desperata känslor som drabbar den utan pengar till mat, och glädjen de fina stunderna med sonen ger.

A Better Life är inget perfekt nutidsdokument, det finns andra filmer som beskriver den ekonomiska krisen bättre. Men detta är en av de vackrare.

/Eva Råberg
@evarab