CANNES 2012. Pete Doherty, frontmannen av The Libertines och känd av alla fel orsaker, spelar huvudrollen i Confession of a Child of the Century som tävlar i kategorin Un Certain Regard. Som motspelerska har han Cannes-veteranen Charlotte Gainsbourg (Melancholia).

Octave (Doherty), förrådd av sin älskarinna, sjunker i förtvivlan och depression. Hans fars död leder honom till det land där han möter Brigitte, en änka som är tio år sin äldre. Octave förälskar sig passionerat, men kommer han att ha modet att tro på kärlek igen?

Filmen utspelar sig i tidigt 1800-tal, men känns fortfarande som ett nutidsdrama på grund av den moderna tolkningen av eran. Det är liberalt och smutsigt, väldigt annorlunda den annars helgade bilden av lydiga landflickor och artiga gentlemän.

Den bilden passar däremot inte riktigt till den poetiska skildringen av Alfred de Mussets roman, trots att det uppenbarligen var en medveten sammandrabbning av regissören. Som en kanariefågel på ett vildsvin blir det lite varken eller – inte tillräckligt farligt för att engagera eller konstnärligt för att minnas.

Confession of a Child of the Century representerar Pete Doherty väldigt väl, bekväm i sin gammaldags utstyrsel man ofta ser honom även i vardagen. Bäst är den medryckande musiken, som kanske är vad Doherty bör koncentrera sig på igen.

/AP