CANNES 2012. Man kan aldrig veta vad man har att förvänta sig av David Cronenberg, en riktig visionär i sitt unika sätt att behandla teman långt ifrån den komersiella världens förväntingar. Därför var det kanske fel att tro på förhandsvisningarna av Cosmopolis, närmare bestämt trailern (nedan), i att detta skulle vara en vild resa balanserat med djupgående drama.

Eric Packer åker genom Manhattan i en limo för att klippa sig, men hamnar i olika filosofiska diskussioner och funderingar på vägen som sliter isär hans värld.

Bättre än så går det faktiskt inte att beskriva, för den existentiella röda tråden lämnar lite att greppa taget i och mycket att tolka. Lika lite som en 2 timmars dyster dikt skulle engagera klarar även Cosmopolis hålla fast intresset – dvs nätt och jämnt.

Cronenberg själv menar att det endast tog honom ett par veckor att slutföra manuset, vilket märks i den oambitiösa filmatiseringen som innehåller stora portioner direkt ur Don DeLillos roman. Ingen anpassning till formatet, och trots att det ibland har fungerat någorlunda (The Sunset Limited), lånar sig det finansiella temat inte lika bra till detta.

Det är synd, för om allt satt på plats kunde Cosmopolis bli filmen som tog en efter omständigheterna duktig Robert Pattinson från Twilight-skuggan, men sanningen är att när molnet av tonårsbeundrare lagt sig kommer den endast finnas kvar i minnet som ett misslyckat experiment.

/AP