GIFF 2012. Donald (Thomas Brodie-Sangster) är på många sätt en helt vanligt tonåring som ägnar sin tid åt kompisar och fester. Men en sak skiljer honom från alla andra, han har leukemi och prognosen är inte särskilt god. Han flyr in i sitt ritblock och fiktiva värld av superhjältar varav en är ett alter ego som ger Donald en känsla av att ha kontroll över sitt eget öde. Men hans föräldrar är inte övertygade om superhjältarnas terapeutiska egenskaper och skickar runt honom till olika terapeuter. Donald är arg, besviken på livet och uppgiven i sin kamp när han en dag träffar terapeuten Adrian (Andy Serkis).

Ian Fitzgibbon tar inga genvägar till publikens hjärta med hjälp av tårdrypande dödsscener. Och det finns egentligen aldrig någon spänning i Donalds öde, vi vet hur det kommer att sluta. Fitzgibbon väljer istället att beskriva kampen mot cancern som inte bara kolsvart mörker och sterila sjukhussalar, utan visar att det även kan finnas andra sidor. Ilska och rädsla självklart, men även glädje och den tonåriga drömmen om en flickvän. Drömmen som uppfylls när Donald träffar Shelly, den nya kaxiga tjejen i klassen som ger honom livsgnistan tillbaka.

Mest tillför de tre huvudkaraktärerna. Brodie-Sangster rör sig trovärdigt fram och tillbaka mellan ångest och livsglädje. Veteranen Andy Serkis, som bland annat ligger bakom Gollum i Sagan om ringen, är ett fullblodsproffs och det är trevligt att se honom som människa för en gångs skull (han gjorde även rösten som kapten Haddock i Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet).

Filmen balanserar mellan Donalds kamp och små glimtar av humor. Man tillåts ibland skratta åt den absurda situationen denna dödsdömda tonåring befinner sig i. En scen när Donalds pappa röker på tillsammans med Donald och hans storebror är både rörande och rolig.

Samma balansgång mellan humor och allvar kan däremot ibland bli lite ljummen. Det finns inget som biter sig fast efteråt och intrycken har runnit av efter ett tag, vilket nästan känns lite snopet för det det finns mer potential än så. Death of a Superhero är bra, men kunde varit mer.

/Eva Råberg
@evarab