RECENSION. Drive fick gott om publicitet som en av tävlingsfilmerna i Cannes 2011, där dansken Nicolas Winding Refn också vann för bästa regi. Om man förlitar sig på den smått missledande marknadsföringen kanske man till en början tänker ”vad gör en speedig bilfilm” bland alla kulturnissar i Cannes? Faktum är att Drive är ingenting i närheten av vad man förväntar sig.

Historien följer en stuntförare från Hollywood som drömmer om att slå sig fram på de professionella racingbanorna. Samtidigt som han frilansar som förare i den kriminella världen retar han upp några av Los Angeles farligaste män. Det finns bara ett sätt för honom att överleva, att göra det som han är bäst på: köra snabbt.

Trots en häftig öppningsscen försätter den första halvtimmen i en väldigt slö tempo som säkert kommer få vissa i publiken att tappa tålamodet, medan personer som mig själv kommer njuta av de vackra bilderna och sköna 80-tals vibbar. Därefter, utan att vilja spoilera för mycket, förändras filmen rejält till det… blodigare. Och då inte ens smakfullt.

Ryan Gosling som haft ett fantastiskt år kan fortsätta sitt segertåg med en säker kultfilm, som förvisso inte är för alla, men filmälskare kommer uppskatta för dess speciella utförande. Drive tar en genre som vissa bilfilmer (ehem, tänker på dig Fast and the Furious) har smutskastat till nya, outforskade, områden.