GIFF 2012. Machete Language (originaltitel El Lenguaje de los Machetes) är en samhällskritisk berättelse om klasskillnader, statlig nonchalans och drömmen om ett annat liv. Karaktärerna är starka, men manuset lämnar luckor som drar ner intrycket av en annars intressant berättelse.

Ray och Ramona lever i den del av samhället som staten har vänt ryggen. Det är sex, droger och ett stort långfinger åt klasstrukturerna i ett Mexico City där framtiden inte rymmer alla. Hon spelar i ett punkband och han försöker hitta sig själv, men dras alltmer till livet som aktivist. Frustrationen över det status quo som råder i det mexikanska klassamhället växer. Ray söker sig allt längre ut på kanten medan Ramona försöker hitta en stabilitet i tillvaron.

Tankarna går ibland till Bonnie and Clyde eller Natural Born Killers. Men ändå inte. Istället för att stärkas av sina känslor för varandra är Rays och Ramonas kärlek destruktiv och driver dem sakta allt längre isär. Ramona drömmer om barn, men Ray rör sig mot katastrofens rand.

Jessy Bulbo var först castad för att göra musiken, det slutade med att hon rodde hem rollen som Ramona. Detta är hennes första filmroll, men hon tar hem scenerna med en erfaren skådespelares självklarhet. Hennes motspelare Andres Almeida (Ray) är en av Mexikos största skådespelare och de hittar en fin kemi tillsammans.

Medan filmens styrka är karaktärerna är det ironiskt nog även en del av dess svaghet, mycket beroende på manuset. Rays och Ramonas agerande saknar ibland logik och därmed också trovärdighet. Det är synd då historien vilar tungt på deras val och konsekvenserna av dessa. Regissören skulle vunnit på att våga låta bakgrunden till karaktärernas beslut få ta mer plats. Då skulle man förstå dem bättre och intrycket av Machete Language skulle bli betydligt starkare.

/Eva Råberg
@evarab