CANNES 2012. Ibland händer det att man går in en smal bortglömd gata och finner en liten familjeägd butik fylld av varor vars botten är stämplade ”handgjort”. Det är precis hur Wes Anderson vill att publiken ska upptäcka hans relativt smala filmer vars handgjorda stämpel stolt pryder dem. Moonrise Kingdom bygger vidare på detta och levererar en estetisk berättelse som får hjärtat att bli varmt.

Filmen utspelar sig under sommarlovet 1965. Två unga turturduvor träffas på ett scoutläger och ingår en hemlig pakt: de ska rymma och bosätta sig i vildmarken.

Som med alla konstnärer tilltalar olika stycken olika folk. Allt Wes Anderson har gjort är inte lika allmänpopulärt som Den Fantastiska Räven, och Moonrise Kingdom må anses av många vara lite trög i vissa partier. Den tar sin tid och det är inte förrän mot slutet som syftet av vad vi vittnat träder fram.

Någon man inte kopplar ihop med Wes är Bruce Willis som här har en centralare roll än förväntat. Det är härligt att se Bruce tolka en sån udda karaktär bortom hans stenhårda alter ego. Även Edward Norton klarar det bra, även om man ironiskt nog får se honom mindre än Bruce med tanke på den motsatta marknadsföringen.

Störst fokus är det däremot på våra unga huvudskådisar, Jared Gilman och Kara Hayward, som måste ha avlats fram för att medverka i Wes Andersons filmer. Vi får se om de även i framtiden inkluderas i den exklusiva skådisskaran som redan inbegriper Bill Murray och Jason Schwartzman.

Moonrise Kingdom är en nostalgirik upplevelse med ursnygga bildsekvenser som visserligen tar sin tid till poängen men när den väl är framme skakar om åskådaren med värme.

/AP