RECENSION. Ni läser titeln, ser betyget och tänker att detta äntligen är svaret till en långt kommen skildring, tillräckligt duglig en av vår tids största ikoner. Ja, duglig är den, men man blir inte speciellt visare ur biografiskt perspektiv. I My Week with Marilyn är vi betraktare i just vad titeln antyder, enbart en kort men speciell tidpunkt i hennes liv.

Åtminstone enligt Colin Clark, författaren av boken som beskriver hans egna möte med Marilyn under inspelningen av Prinsen och balettflickan, en av hennes senare filmer med och av Laurence Olivier. I ett desperat försök att bli tagen på större allvar reser hon till London 1956 där hon möter den unge Colin Clark, som självklart får känslor för den väldigt attraktiva men minst lika impulsiva stjärnan.

Det må inte vara en film om Marilyn Monroes liv men inger ändå rejäl förståelse för hennes personlighet, hennes rädslor och omtalade drogmissbruk. Imponerande om man tänker på att två debutanter ligger bakom, Simon Curtis i regi och Adrian Hodges som manusförfattare. Visst blir det ett litet hopkok av stilar i utförandet, men inget märkvärdigt som stör.

Framförallt måste vi självklart inrikta oss på Michelle Williams som tar en stor risk i att skildra en så pass bekant karaktär, vilket innebär att även små snedsteg lätt skulle kunna rasera trovärdigheten. Det händer aldrig. Likheterna är förbluffande i både utseende och mimik. Hon lyckas vara minst lika charmig som originalet – en solklar oscarsfavorit.

Men att Michelle Williams har den stora rollen innebär inte att hon också har den enda rollen. Eddie Redmayne som spelar Colin från vars ögon allt berättas gör en godtagbar insats, men det vore svårt för vem som helst att inte försvinna jämte en så pass praktfull huvudattraktion.

My Week with Marilyn är en välgjord film som låter oss kika på vad som pågick bakom kameran i slutfasen av en minnesvärd karriär.