GIFF 2012. Alexander Payne, en regelbunden besökare av Göteborgs Filmfestival, är på plats åter igen efter sju år med hans senaste film The Descendants. Den skiljer sig från tidigare alster, men hans stämpel är minst lika tydlig.

Berättelsen handlar om Matt King vars liv passerat obemärkt för andra och för honom själv. När hans fru råkar ut för en olycka utanför Waikiki tvingas Matt omvärdera sitt liv, ta en mer aktiv roll i sina döttrars uppväxt och besluta hur han ska göra med den bit land familjen ärvt från Hawaiianska kungligheter och missionärer.

Alexander Payne arbetssätt att lägga stor fokus på manusstadiet, ibland flera år, har resulterat i en väldigt konsekvent nivå. Det är svårt att urskilja någon film över den andra, vissa lutar mot Election medan andra charmas av Sideways. Frågan är inte vilken som är bäst, utan vilket tema som ligger betraktaren närmast.

George Clooney som redan vunnit Golden Globe för sin rollprestation hittar sig själv i karaktären som en handske. För den starka personlighet som vi är vana att se Clooney, är det överraskande hur väl han spelar ynklig farsa till två väldigt trotsiga döttrar. Att historien utspelar sig i Hawaii förmedlar en stark kontrast till denna familjekris, något av en röd tråd om att allt inte är guld som glimmar.

Ibland kan det dock även motarbeta en att vilja överträffa sig själv, speciellt när det gäller en perfektionist som Payne. Det blir för planerat, för utmätt och inte tillräckligt impulsivt för att det ska kännas verkligt, mänskligt. The Descendants är en tragikomedi i sann Payne-anda, men man önskar att han vågade släppa loss lite mer.