RECENSION. Sacha Baron Cohen har gjort sig känd för att skapa unika personligheter och göra dem virala kultfigurer. Mer så med Ali G och Borat än på senare tid med meningslösa Bruno, något som reste frågan om konceptet hunnit passera sitt utgångsdatum. Men en miss är ingen miss och när förhandstitten på The Dictator tittade fram steg förhoppningarna på en hänsynslöst spexig karaktär åter igen.

Filmen berättar den heroiska historien om en diktator som riskerade livet för att försäkra sig om att demokratin aldrig ska komma till det land som han så kärleksfullt förtryckte.

Det sägs att The Dictator är baserad på boken Zabibah and The King av Saddam Hussein, men man kan lugnt säga att den inte är källan så… trogen. Sacha har blivit ett proffs på att ta an påhittade karaktärer och visar omedelbart varför just den här, diktatorn Aladeen, förtjänar sin egen plats i hans portfolio.

Med samma vanliga komiska tajming börjar en rad sketcher, vilket är vad scenerna egentligen är, samtidigt som den röda tråden som utgör historien uppenbarar sig sporadisk i alla rätta ställen. Visst är den tunn, men det viktiga här är underhållningsvärdet och Sacha lyckas ändå få fram en sensmoral i slutet, vilket han förtjänar kudos för.

The Dictator är nog den mest filmiska av alla karaktär-filmer som Sacha gjort hittills och bevisar att han kan vara minst lika rolig utan den falska dokumentärkänslan han annars nyttjar för att skapa ytterligare shockfaktor. Istället medverkar flera kända namn såsom Ben Kingsley, Anna Faris, John C. Reilly, Megan Fox och Edward Norton, de två sistnämnda i mindre cameo-roller.

Är man en beundrare av Sacha Baron Cohens verk kommer man inte bli besviken på en större, dyrare, snyggare satsning med den senaste kultfiguren – The Dictator.