GIFF 2012. Året är 1993 och Kuba befinner sig i ett ekonomiskt kaos. Baserad på verkliga händelser berättar Ticket to Paradise (originaltitel Boleto al paraíso) om bortglömda ungdomar i en desperat jakt på en dräglig tillvaro. Temat är inte nytt, men här finns en provocerande twist med en intressant frågeställning. Hur mycket är en biljett till paradiset egentligen värd?

Eunice bor i en liten by tillsammans med sin far. Skolan går dåligt och de vuxna i hennes omgivning blundar för pappans sexuella närmanden. Eunice får till slut nog och rymmer hemifrån. På vägen möter hon Alejandro och hans vänner som är på väg till Havanna. Där träffar de en vän till Alejandro som berättar att hon har AIDS, men att kliniken hon är inlagd på har allt som inte finns på utsidan. Hygien, mat och inte minst ett hem. AIDS blir den möjliga biljetten till paradiset. Eller?

Gerardo Chijona som regisserar har alla möjligheter att skapa en intressant film. Storyn finns där och frågan om hur mycket priset för ett annat liv är värt är både viktig och aktuell. Det går att dra relevanta paralleller till nutida revolutioner där desperationen driver människor att betala ett högt pris för förändring. Men Chijona tappar bort sig på vägen. Manuset lider av logiska luckor som lämnar frågetecken snarare än driver berättelsen framåt. Och istället för att lyfta fram vad som driver tonåringarna till deras desperata beslut, landar Ticket to Paradise i en ytlig betraktelse av sex, rock n roll och ungdomar på drift.

Miriel Cejas gör en bra insats som den sökande Eunice och hennes motspelare skapar både sympati och trovärdighet hos de fallande tonåringarna. Det räddar filmen till viss del. Problemet ligger i hur en potentiellt bra historia slarvas bort genom flyktig regi och slarvigt manus.

Ticket to Paradise är helt enkelt ingen biljett till paradiset.

/Eva Råberg
@evarab