RECENSION. Originalet med Arnold Schwarzenegger får en välbehövlig make-over med den nya versionen av Total Recall.

Fabriksarbetaren Douglas Quaid, som trots att han har en vacker fru som han älskar, lockas av minnesresor som han tycker är den perfekta semestern från sitt frustrerande liv, och som ger honom minnen om ett liv som superspion. Men när proceduren går fruktansvärt fel blir Quaid en jagad man av polisen som leds av Chancellor Cohaagen.

Trots att konceptet är detsamma tonar man ner rymdaspekten och skapar något, enligt filmskaparna, tidsenligt. Borta är mars och rymdfarkoster. Vi är kvar i en framtida jord som endast har två bebodda områden, en ämnad åt den övre klassen och den andra i princip slummen. Som en slags Berlinmur delas dessa områden åt av en hiss som åker genom jordkärnan, från ena polen till den andra.

Medan bildspråket är mörkare än originalet är den inte lika blodig, uppenbarligen för att behålla en låg åldersgräns, vilket är ironiskt i.o.m den ökade skottlossningen och grafiska våldet. Schwarzenegger representerade rå styrka men Farrell, med lägre kroppsmassa, är en skarpare agent med förfinad kampteknik.

På samma sätt som Terminator Salvation gav oss en hårdare, kyligare tolkning gör Len Wiseman detsamma med Total Recall. Och det kanske är lika bra. Ser man på 90-talets version idag blir det svårt att släppa taget från skämskudden. Enskilt bedömt finns däremot fortfarande luckor i själva historien och jag är osäker på hur pass bekväm Colin Farrell var i sin roll, som aldrig riktigt når publiken. Att karaktären i sig tar konstiga beslut i manuset hjälper säkert inte heller, utan att vilja spoila för mycket.

Total Recall känns som en lågbudgets sci-fi som underhåller utan att bjuda på något utöver det numer vanliga inom genren.

/AP