CANNES 2012. Något speciellt kul med Cannes-festivalen är chansen att få se nya dokumentärer, en genre man annars lätt missar hemma.

Trashed kan tyckas vara en i mängden av dokumentärer om människans påverkan på miljön men nichar sig enbart på en fråga – skräp. Jeremy Irons tyckte att det var ett tillräckligt viktigt ämne får att låna sig själv som rapportör och riskerar härmed att kallas för skräpskådis resten av sin karriär.

Vi upptäcker omfattningen och effekterna av det globala avfallsproblemet, och följer med runt i världen till vackra destinationer behäftade med föroreningar. Candida Brady som ligger bakom filmen tävlar även för Camera d’or som går till bästa debutant.

Formen av dokumentärerna har sakta ändrat form de senaste åren och plötsligt är det inte nog att läsa upp fakta. Publiken (och jag) kräver mer än skrämseltaktik, ett narrativ som engagerar och lite mer som står på spel än intervjuer av de drabbade. Tyvärr är det inte något Trashed lyckas bjuda på och får därmed mild genomslagskraft.

Dessutom är det mycket show-and-tell istället för att ge oss svar till anledningar, alternativ och uppmana till handling förutom den sista halvtimmen som åtminstone gör det tillräckligt bra för att rendera den viktig.

Jeremy Irons tar an ett ämne han känner lite om och stödjer sig mest på sitt namn. Visst, ett känt namn ger publicitet men inte nödvändigtvis auktoritet, vilket saknas i det ofarliga utförandet.

/AP