En film som man kan ta sig en närmare titt på i väntan på nästa stora succéfilm är Solo: A Star Wars Story från Lucas Film och Disney. Filmen handlar om vad Han Solo hade för sig i sina yngre dagar och hur han mötte Chewbacca och Lando Calrissian.
Till att börja med så känner man igen sig. Ja, precis i början alltså. Lucasfilms logga visar sig på skärmen. Sedan händer något oväntat. Istället för den vanliga närmare två minuter långa gula texten som flyger genom rymden från förgrunden och långt in i bakgrunden för att till slut bli svår att läsa möts man av en mycket kortare och blå text som kort och gott förklarar på några få meningar var äventyret och filmen tar sin början.
Det hela börjar på en planet som nog ingen riktigt trivs på. Filmen rivstartar med en svävarbiljakt genom ett par industrikvarter. Han, filmens huvudperson, är sig lik men ändå inte. Denna gång spelas Han för första gången av någon annan än Harrison Ford, nämligen Alden Eldenreich. Han sitter i svävarbilen och har bråttom någonstans, med sina turtärningar i fönstret.
Det dröjer inte lång tid innan man får lära känna Qira, Hans kära flickvän. Tillsammans vill de fly från planeten Cordellia till något bättre, och bli fria. De försöker göra det genom att låtsas hålla upp en slags granat, en Thermal Detornator, när ett typiskt Star Wars-monster, en slags sjöorm, gör entré i en av filmens första påkostade scener. Det hela går inte helt enligt planerna så Han och Qira improviserar. Ny bilsvävarjakt följer. Lösningen i de improviserade flyktplanerna blir att försöka lämna planeten helt och hållet, samtidigt som de jagas av lokala gangsters. Flyktvägen går genom imperiets incheckning till en slags galaktisk flygplats. Och med en generös muta får Han och Qira passera. Men i sista stund händer något oväntat som gör att Qira blir kvar, strandsatt på Cordellia. Han tar värvning i imperiet och lovar att återvända för att rädda henne.
Sedan gör filmen ett rejält skutt i tiden. Över två år passerar och Hans tid som rekryt hos Imperiet får man inte veta mycket alls om. Plötsligt kastas man in i ett slagfält där Han strider för imperiets räkning men blir tillfångatagen och anklagad för förräderi. Han släpps ner till en best, som visar sig vara ingen annan än den håriga Chewbacca . De två slåss ett tag innan Han lyckas kommunicera med den arga wookien och förmå Chewie att sluta slåss. De båda lyckas slå sig fria från Imperiets fångenskap i gyttjan i buren och gör sällskap med en smugglare, spelad av Woody Harrelson.
Filmens miljöer är överlag riktigt snygga. Kanske har Solo den bästa scenografin i någon Star Wars-film. Det har nog gått åt gott om billigt byggmaterial, vilket man ju hittar hos olika leverantörer som Buildor exempelvis, för att bygga vissa kulisser samt all rekvisita. En sak som är slående med filmen är hur den blandar riktig scenografi med datoranimationer på ett sömlöst vis. Det märks oftast inte. Vissa datoranimerade karaktärer kan dock kännas en aning plastiga, men det står man ut med.